Arbetarna skulle inte tänka

TAYLORISM Arbetarna skulle inte tänka själva, utan bara arbeta enligt de riktlinjer som ingenjörer och arbetsledare lade upp. Så kunde effektiviteten öka. Detta var Frederick Taylors budskap. Hans idéer fick stort genomslag, och nu finns en bok på svenska om honom.

Frederick Taylor. Bara namnet framkallar rysningar hos en del. Denne amerikanske ingenjör och tidige managementkonsult har blivit för evigt förknippad med tempoarbete, tidsstudier och hårt styrt arbete. Över hundra år efter att han gav ut sin epokgörande skrift ”Principles of Scientific Management”, märker vi fortfarande av svallvågorna från den tidens debatt.

Hög tid då att berätta om vem han egentligen var, och vad det var han förespråkade, tänkte psykologen och arbetslivsforskaren Gunnela Westlander. Det finns flera biografier på engelska, men väldigt lite publicerat om honom på svenska. Så hon satte sig att skriva, och förra året kom hennes bok ”Frederick Taylor och hans omgivning” (GML Förlag).

Gunnela Westlander är numera professor emerita på Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, och har en lång forskargärning bakom sig. Under många år var hon knuten till Arbetslivsinstitutet. Taylor har funnits med som en slags skugga genom åren. – När jag började forska var han närmast ett hatobjekt. Det var en slags ”vi nämner inte ens hans namn”-stämning kring honom. Så jag tyckte att en bok om Taylor och hur han bemöttes skulle fylla en lucka.

Frederick Taylor föddes 1856 i Philadelphia. Fadern var advokat och det var meningen att sonen skulle gå i hans fotspår. Men Taylor drogs till den snabbt expanderande industrin, började som verkstadslärling på företaget Midvale Steel Works, utbildade sig till maskinarbetare och avancerade snart till att bli förman och så småningom chefsingenjör. Redan under åren på Midvale kom han att intressera sig för hur produktiviteten kunde ökas.

Han ansåg sig se hur arbetskamraterna inte arbetade mer än nödvändigt, vilket innebar att de bröt mot sin ”moraliska plikt” att göra sitt bästa. Som förman försökte han ändra på saken, genom alltifrån övertalning till hot om uppsägningar. Han började fundera över sätt att ändra arbetsorganisationen, så att makten över arbetsinsatserna flyttades från arbetarna till arbetsledningen.

Efter tiden på Midvale kom Taylor att arbeta på ett flertal företag, ibland som anställd, ibland som självständig konsult. 1898-1901 arbetade han på Betlehem Steel, och det var där han på allvar började tillämpa de principer som han senare kom att kalla för ”scientific management”. Hans modell vilade på flera grunder.

Allt mentalt arbete skulle skötas av arbetsledningen. Arbetarna skulle inte själva ha möjlighet att bestämma hur hårt de skulle arbeta, eller vilka metoder de skulle använda. Arbetsprocesserna studerades minutiöst för att kartlägga effektivast möjliga arbetssätt.

Det handlade om såväl rörelsemönster som handgrepp. Morötterna för de som underkastade sig den nya organisationen och klarade av att öka produktionen bestod i högre lön och i att förmännen bemötte dem respektfullt.

Det var också viktigt att välja ut rätt personer till rätt uppgifter. Monotona arbetsuppgifter skulle helst skötas av arbetare som var ”tröga” och ”ox-lika”. Taylors skrifter formligen svämmar över av nedlåtande beskrivningar av de arbetare som han ansåg inte var kapabla att ha inflytande över arbetsprocesserna.

Hans värld är strikt hierarkisk. Taylor betonade dessutom att man skulle försöka undvika att de anställda kände sig som delar av grupper. Småprat under arbetets gång skulle förhindras. Arbetare borde bemötas en och en. – Mycket av det Taylor skrev är ju löjligt, säger Gunnela Westlander. Framförallt detta att arbetarnas tankeförmåga ansågs onödig.

Han fick snart också mothugg från till exempel human relations-skolan, som betonade gruppens betydelse i arbetsorganisationen. Men man måste samtidigt se till vilken tid han arbetade i. När Taylor var verksam var arbetsledningen ofta improviserad. Det fanns stora produktivitetsvinster att hämta med effektivare arbetssätt.

På det sättet hade han och hans idéer det väl förspänt. Hon betonar även några mindre kända delar av vad Taylor förespråkade. Han klargjorde t ex vikten av att arbetarnas fysiska hälsa bevarades. Arbetet skulle effektiviseras, men de anställda borde inte slitas ut. – Den aspekten kom ibland bort när industrins tidsstudiemän senare skulle tillämpa Taylors idéer. Han var faktiskt på de tidiga ergonomernas sida.

Taylors idéer fick ett stort genomslag under framförallt första hälften av 1900-talet. Även om han inte var mannen bakom de löpande banden – vilket ibland påståtts – kom många arbetsplatser att organiseras utifrån de principer han förespråkade. Gunnela Westlander säger: – Det gällde långtifrån bara industrier. Kontorister, telefonister och många andra kom att arbeta i sådana arbetsorganisationer.

Men hon påpekar samtidigt att Taylors idéer alltid var omstridda. Han mötte inte bara fackligt motstånd. Det fanns företagsledare som ansåg att han gick för långt. Inom den stora amerikanska ingenjörssammanslutningen ASME, vars president han var 1906-1907, var kontroverserna kring Taylor många. – Det fanns en hel del ingenjörer som tyckte att man borde hålla sig till att utveckla tekniska lösningar, och inte ge sig in i frågor som gällde arbetsledningen.

Efter andra världskriget tilltog kritiken mot Taylor och taylorismen. Under 1960- och 1970-talen trodde många att det var dags att begrava hans idéer slutgiltigt. Gunnela Westlander säger att svårigheten för industrin att behålla arbetskraft spelade in. – Det började bli svårt att hitta ungdomar som ville arbeta med den tidens industrijobb. Det gick upp för företagsledningarna att man inte kunde utarma arbetet hur mycket som helst.

Här i Sverige gick Volvo och Pehr G Gyllenhammar före. Där inleddes försök med självstyrande grupper, och man införde till medbestämmandegrupper redan innan mbl kom till. Utvecklingen bort från Taylor har dock inte varit entydig, fortsätter hon. I bilfabrikerna har tempoarbetet kommit tillbaka på bred front. Mycket tillverkning sker numera under tayloristiska förhållanden i Östasien, av såväl insatsvaror till våra egna industrier som av konsumtionsvaror. Monotona arbeten är legio.

– Det finns djupgående globala orättvisor. De borde studeras mer. Men även på hemmaplan finns det monotona och hårt styrda arbeten, säger hon. – Man kan till exempel se det i digitaliserade, enkla jobb, som inom många hårt uppdelade kundtjänstarbeten. Ofta förläggs de till glesbygden, där man får tacka och ta emot för de jobb man kan få. Frederick Taylor må vara död och begraven sedan 1915. Men hans ande svävar nog fortfarande mitt ibland oss.

Jonas Fogelqvist